Högerns paradmarscher uppåt makes me cry.

Det är ens sådan dag som idag då jag funderar på att bara bli bitter och sur och säga ifrån mig allt vad politik heter och rösta blankt i resten av mitt liv.
Men det är också en sådan dag som idag som jag brinner mer än eld och vill ut och måla Gottne rött och skrika åt alla liberaler och konservativa att det är dags att börja bry sig om varandra. Att det är dags att börja gå och rösta och att vi verkligen inte på något sätt kan vara nöjda med ca. 40% valdeltagande.
Nu sitter det ännu fler faschister, nazister och rasister i EU-parlamentet. Grattis, alla ni som röstade in någon i den konservativa gruppen.

Efter en kväll full av motgångar så vimsar skolministern in i tv-rutan och min kropp reagerar instinktivt med en obarmhärtig kräkreflex. För helvete! Folkpariet ökar och Björklund ser självgod och jävlig ut. Jag tror allvarligt talat att djävulen bor i den där majoren.

Ändå kan jag inte skriva här utan att gratulera Miljlöpartiet tusenfalt. Jag hoppas och tror att ni kan lyckas vända liberalerna i den gröna gruppen till något bättre och jag längtar som vanligt ”hem”.

Slutligen citat:
A: Jag orkar inte mer politik nu!
M: Men det här är inte politik, det är en macka.

Ett svar på tal som makes me dance!

Tillåt mig att tipsa om ett debattinlägg som talar rakt in i mitt förtryckta demokratihjärta.

http://allehanda.se/opinion/ordetfritt/1.1004956

Vilken tur att Mats redan är min, annars skulle jag sukta efter honom big time nu.

Ännu mer om Janne B:s spännande upptåg.

Syftet med min blogg var egentligen inte att vara förbannad på Janne B inlägg efter inlägg, men han gör mig så arg att jag faktiskt inte kan låta bli. Såhär skriver han i sitt senaste nyhetsbrev:

”Valfrihet är bra, men får inte gå ut över rätten till en bra utbildning. Det lokala friutrymme som finns i dagens gymnasium har alltför ofta använts till att sänka krav och ambitionsnivå. I det nya gymnasiet ligger fokus på kvalitet. Det innebär bl a att lokala kurser, lokala inriktningar och specialutformade program avskaffa”

Att avskaffa dessa lokala inriktningar är bara dumt. Jag har läst två av dem och de har varit bland de bästa kurser jag läst. Kreativt skrivande ändrade hela min världsbild och mig själv så grundligt att jag är rädd för vem jag skulle vara nu om jag inte hade läst den kursen.

Det som Janne vill göra är att helt enkelt släta ut den statliga skolan så att de ska se ut på samma sätt på alla ställen. Han vill stöpa alla i samma form där och nog ser jag hur det bäddar för att friskolor ska få komma fram och tjäna storkovan på de elever som tycker att det vanliga gymnasiet känns tråkigt.

Han fortsätter sedan i sitt nyhetsbrev med att klaga på att alla elever i dagens gymnasieskola får behörighet till högskola. Jag förstår bara inte det resonemanget. Varför ska inte alla ha rätt till en utbildning som kan ta en in där? Varför skulle de i de praktiska programmen inte vilja ha behörighet? Jan får det nästan att låta som att de som väljer att gå yrkesinriktade program är dummare än de som väljer teoretiska. Om han nu tycker att det är så, så kommer det inte hjälpa med att ta bort de kurserna där man får sin allmänbildning.

Som vanligt så fruktar jag för Demokratins överlevnad när Janne är på krigsstigen. Han far hela tiden fram med saker som antyder att han inte tycker att det är en så himla bra grej.
Om inte alla elever får läsa samhällskunskap, svenska, engelska med mera så kommer en del av befolkningen bli aktivt osmartare än den andra. Om människor undanhålls information så kan man inte vara med och bestämma om saker, och det känns som att det är dit allas vår skolminister vill komma.

Angående den här debatten så kan man läsa Mats Berglunds och vår elevrådstyrelses inlägg i vår lokaltidning: http://allehanda.se/opinion/ordetfritt/1.984349

Sen kan man läsa svaret som MUF Örnsköldsviks ordförande Josefin gav honom: http://allehanda.se/opinion/ordetfritt/1.993980

(Jag måste bara säga vilket mediokert debattinlägg det är. Påståenden tagna rakt ur luften och en massa språkliga missar överallt. Jag tycker nog att det ramar in MUF ganska bra. Vi trodde ändå att vi skulle få en match här, men det är öppet mål. Det är för lätt.)

Folkpartiet är inte så bra kompisar med demokratin.

Jag är i grunden skeptisk till folkomröstningar

Så säger Sveriges skolminister i sitt senaste nyhetsbrev. Är det konstigt att man känner avsky inför Jan Björklund och hans folkparti?
Det där är nästan synonymt med att vara skeptisk till demokrati. Jag vet knappt vad jag ska ta mig till med den mannen. Varför får en sådan vara med i regeringen? Vem var så urbota dum att de röstade fram ett sådant parti?

(Dessutom vill MUF avskaffa allemansrätten. Herregud, vilka är egentligen dessa människor som är med i MUF? Hur tänker man där?)

Angående 95 öre i månaden som jag ändå inte gör något vettigt för.

Med tanke på att prinsessan Victoria ska gifta sig, med tanke på vår vistelse i hufvudstaden i helgen och med tanke på hur otroligt irriterad Sanna blir på mig så ska jag nu göra upp med royalismen som huserar i mig.

Trots att jag i själ och hjärta är vänster, så kan jag inte för mitt liv tycka att monarkin i det här landet bör avskaffas. Jag tycker själv att det är märkligt, så jag tänkte att det kanske är bra att ställa upp några för- och motargument så jag får, svart på vitt, vad det egentligen är jag tycker i den här frågan.

Argument angående monarki:

1. Det är odemokratiskt att man kan ärva titeln som stadschef.
   (Ja, men egentligen är det väl bra att stadschefen inte har någon politisk färg? På det viset är det mycket lättare för honom/henne att representera hela Sverige och inte bara den sida som röstade på honom/henne. Om vi hade haft en folkvald stadschef så skulle det automatiskt finnas en stor del av folket som var emot den sittande, som det är nu kan nog en stor del vara emot vår Kung också, men det finns ingen anledning att skylla på varandra. Dessutom ska en stadschef representera Sverige, och jag skulle tycka att det var otroligt dumt om Reinfeldt, eller vilken borgare som helst, nu varit vår president och dessutom vårt representativa ansikte utåt. Då tycker jag det är avsevärt bättre att det finns en hel familj där alla inte tycker likadant och där de inte får erkänna politisk färg. )
2. Det kostar mycket pengar för skattebetalarna.
   (Enligt mina beräkningar (Kungahuset kostar 57, 43 miljoner om året, delat på ca 5 miljoner människor som betalar inkomstskatt) så kostar kungahuset och monarkin 95 öre per månad. Av de här pengarna går en avsevärd del till att betala löner till de 62 heltidsanställda. Jag tycker inte det är mycket pengar alls. )
3. Det är dåligt att de inte tjänar sina egna pengar.
   (Det kan jag hålla med om till viss del. Men Sveriges kungahus tillhör hela Sverige, och då tycker jag det är rätt att man betalar skatt till dem. På sätt och vis tycker jag att de till viss del tjänar dessa skattepengar precis som vilken anställd i offentlig sektor som helst. De sitter faktiskt inte på sina rumpor på slottet och äter kaviar 365 dagar om året utan de är ute i världen och besöker både fattiga och rika länder, alla familjemedlemmarna har fonder som går till välgörenhet. Jag blir själv varm i hjärtat när man ser en bild på Victoria när hon kramar om ett barnhemsbarn i Ukraina, för det är inte bara hon som kramar, hon representerar mig och det land jag lever i. Då kan jag känna att jag också kramar det barnet. Jag betalar gärna 95 öre i månaden för att dessa barn ska få sina kungliga kramar.)

Ett av mina största egna argument är att jag tycker att det vore otroligt synd att bryta ett så historiskt pärlband som sträcker sig ända in i vår tid. Jag är enormt intresserad av Sveriges Historia och av allt som har hänt här ända fram till den här dagen. Med kungahuset kvar så känner jag att jag nästan kan sträcka ut handen och röra vid Gustav III där på maskeraden. Jag kan känna en sorts tillhörighet med Hedvig Sparre, Cecilia Vasa, Karl XI och vår stackars vän Gustav IV. Skulle Sveriges monarki sluta nu skulle det här bandet brytas. Historien finns såklart kvar men den här delen, som jag tycker så mycket om, skulle få ett slut. Vad som än skulle ta vid därefter skulle också vara historia om 100 år, men jag vill fortsätta med den här ett tag till. Jag vill se hur länge Bernadotte sitter på tronen. Jag vill vara med när vår prinsessa med det blåaste av blod gifter in sig i folket. Jag vill se deras barn bli kronprins/prinsessa.

Med allt hat som finns i Sverige, med all ogästvänlighet som råder här så är det så svårt att tycka om det här landet. Man får nästan inte tycka om det.  Men när jag åker längs kusten, när jag träffar människor som verkar byggda av skratt, när jag tittar upp på moder Svea där hon står på riksdagshuset, när jag ser hur kungliga  högvakten med ett ansikte prytt av en fjunig mustasch och en prydlig samling acne nästan inte kan hålla sig för skratt så vill jag tycka om Sverige. Trots att det i vår historia finns förtryck och våldshandlingar så vill jag tycka om den och jag vill kunna sträcka ut handen och röra vid linneduken man svepte in Karl den XIIs hjärta i nere i livrustkammaren. Det skulle inte alls vara samma känsla om vi hade en president som helt plötsligt bodde på tre kronor.

Avslutningsvis så får jag väl säga att jag kommer fortsätta vara en blandning av Socialist/royalist även fortsättningsvis.  Kanske kommer jag att svänga i den här frågan, men just nu så väntar jag bara på draken som ska komma och sätta sig på slottets tak.

Jag kan inte låta bli.

MUF får mig att skratta flera gånger om dagen. Jag vet inte varför jag är så fascinerad av dem. Antagligen för att de gör så himla många, märkliga uttalanden.
Idag var det den här artikeln från ”Alliansfritt Sverige” om att MUF vill förbjuda en kurs i Marxistisk teori som finns på Malmös Högskola. Det ger inget att jag skriver om artikeln, läs den istället.
Det är bara så väldigt roligt att de vill förbjuda en socialistisk kurs. Hur många nationalekonomiska kurser finns det inte egentligen?

Dessutom är det roligt att Karin blir förbannad när EU vill tysta bloggare. Då blir hon alltså förbannad när EU vill ta ifrån folket en yttrandefrihet. Hur tror MUF egentligen att det kommer bli om de fortsätter tycka EU är toppen?

Och Dai, som blev rånad och misshandlad och inte tyckte att han fick hjälp av polisen, nu ska han själv bli polis för att bevisa att det kan finnas bra poliser. Varför i hela friden är han då med i MUF? De tycker inte att man borde satsa på att omprioritea vad polisen gör, utan bara att det ska finnas fler poliser. Hellre kvantitet än kvalitet. En dag kommer nog Dai stå där med sin polisuniform och älska friheten när han vaktar nazisternas tåg genom Salem.

Alex syster har anorexi. Han vill att alla ska kunna älska sina kroppar. Men hans moderparti älskar den fria handeln och allt som stödjer den, så då kommer vi fortfarande ha trådsmala modeller och sexistiska reklamskyltar så alla 15åriga flickor kommer fortsätta känna sig fula och tjocka.

Det är ju så man kan skratta fullkomligt. Bra kampanj, MUF!

Nej. Nu ska jag tvätta ur den röda färgen ur mitt hår och sluta skratta åt de stackars, små barnen.

MUF.se gör mig rödflammig av oro.

Den 30 mars så lämnar en komitte in ett förslag till regeringen om att sänka antalet år man får studiemedel till 4. Det är fyra år. Ungefär 1500 dagar.
Dessutom helt totalt vansinnigt dåligt. (Läs om det här. Gå med i facebookgrupp här.)

Jag hade tänkt skriva om det här nu, så jag tog en sväng förbi MUFs hemsida för att se vad de tycker om att deras stora, blå moder kanske kommer gilla något som det här.
Där körde jag fast på en gång. Efter att ha skrattat lite tyst för mig själv åt herr Wykman som är så stor och stark, tryckte jag på <MUF tycker> och där möts jag av antidemokrati på första artikeln. Såhär står det nämligen:

”[Angående privatägda apotek]… Apoteken görs tillgängliga för alla och medicinerna blir billigare. Socialdemokraterna är givetvis emot allt där politiken inte längre får bestämma.”

Politiken är i Sveriges fall Folket. Politiken ska spegla vad folket tycker. Vi har röstat för att en viss regering ska sitta vid makten och att de ska sköta den politik som folket vill ha. Får inte politiken bestämma så är det inte folket som bestämmer, då är det någon annan som bestämmer över folket. Jag förstår om Socialdemokraterna är emot allt där folket inte längre får bestämma. Där folket inte längre får vara med och tycka saker. Jag är själv rädd för ett sådant scenario.
Höger eller vänster aside. Jag är demokrat i första hand. Det som inte är demokrati är istället någon sorts våldtäckt på människans kompetens att fatta beslut.

Om vi tar den meningen och sätter in motsatsen:
Socialdemokraterna är givetvis emot allt där politiken inte längre får bestämma.
Moderaterna är givetvis för allt där politiken inte längre får bestämma.

Hej MUF. Välkomna till er framtid. Välkomna till framtiden där man verkligen får säga vad man tycker.
Välkomna till det Sverige vi verkar få om människor fortsätter rösta blått. Välkomna till FRIHETEN i att inte kunna påverka, i att inte kunna förändra. FRIHETEN i att varje människa sitter själv på sin lilla ö, med sitt jättespännande företag och sliter sitt hår i ensamhet. Välkomna till den marknadsliberala framtiden. Den jävla, helvetesblå framtiden.

Sveriges viktigaste frihetsrörelse, my ass.

(Mitt hjärta sväller i bröstet när Mikael Blomkvist sjunger internationalen i slutet av filmatiseringen av Män som hatar kvinnor. Det sväller när jag ser storsatsningar på socialism, om ändock välkamofluerad. Tack, Stieg Larsson.)

Hörupp! Ändringar i Ordlistan!

Nu så är min tanke att jag här ska prata om saker som är spännande och intressanta och försöka lämna hur jag släpar omkring rädslor till höger och vänster (Heh ^^) på den andra bloggen.
Så.

Första saken som jag ska ta upp här är hur jag och Kajsa igår fann Svenska Akademiens lista på ord de hade sorterat ut ur deras ordlista. Det var nu två och ett halvt år sedan dessa blev utrensade, men hur skulle man kunna veta det egentligen? Det var inte direkt löpsedelsnyheter då heller.
Men vad betyder det egentligen att dessa ord inte längre finns med? Har Kristina Lugn, Horace Engdal och deras homies suttit och bestämt vad som är svenska? Hur som helst så ska jag nu skriva om några favoriter bland de nu bortkastade orden.

Allaktivist - behövs det en förklaring?
Varför ska det här ordet inte finnas med?! Allaktivist! Det är väl det vi alla strävar mot att bli?

Buggla – böja, trycka in, göra bucklor på, bukta, deformera, stuka, tilltyga
Varför i hela friden har detta ord ansetts onödigt. Buggla. Det är faktiskt ett ord som halkade direkt in i främsta leden inne hos mitt ordförråd. Exempelvis: ”Du bugglar mitt hjärta, Fredrik!”

Både Cha-chamusik och dallerljud har blivit utrensade. Dessa två, minst sagt beskrivande ord anses alltså inte behövas? Vilken förlust.

Estetiserande är också bortplockat, liksom även etterblåsa (som i svenska språket nu är synonymt med ordet Bitch), enucköverste, fallosbild och flumstil.

Det är chockerande att ord som facsinerande och fortlöpande försvinner.

Slutligen vill jag uttrycka min sorg över att ordet utarmad är bortplockat. Så många av orden på den här listan hann man inte ens reflektera över. Jag känner en viss sorg över att det svenska språket blir så mycket fattigare, men vissa ord kan jag faktiskt förstå att de fick sparken. Så som koranspråk, kasset-tv och fyr- och båkavgift. De känns inte så aktuella och inte så jättenödvändiga. Trots det så hugger det i hjärtat.

Tyvärr så kan jag inte gå igenom hela den här enorma listan nu. Det är 33 A4 sidor med nästan 180 ord på varje. Vill man själv titta på listan så finns den här. Det är mycket bra som försvunnit. Många vackra ord.
Hör bara på förnimmelsesätt.

Imorgon går vi nog igenom de ord som kommit in i listan istället.